upplockade tråden

Återhämtningsperioden har i praktiken fortsatt i början av denna vecka. Sisådär automatiskt, eftersom lågpuls har gällt än så länge. Och på tal om lågpuls så har garmin droppat den proverbiala sista droppen som får gunnars hammare att tala. Jårs truli hade tänkt ge den en fabriksomställnings sista chans, men triggerfingret råkade vara en pikuliten smula för hätä.
Janå det är sådant som händer. Jag har studerat recensioner 24/7 ända sen fredagens dunderkräpp, allt medan garmin har fortsatt undertyga.
GPS-pulsen har varit fortsatt hög, typ 5-10 slag över bejsik. Och lågpulsfart någon smula onödigt långsam. Typ just över 6 min/km, även om det är svårt att precisera när garmin kräppar skiten ur sig.
Summariskt tydande på inkomplett återhämtning från kåkkelby, om man ska drista sig till att gissa. Janå inte orimligt, med halvannan vecka från.

Icke desto mindre tänker jårs truli idag plocka upp den tappade fart-tråden.
Senast jag ketade hårt var ett tempopass 19e april. Då fick jag kilsartiden nerpressad till 4:40. Efter det har inget varit snabbare än kyrönjokimaratons 5:02 tempo. Så minsann dags att försöka damma av tempopassen och se var man står. Risken är ju temmärlig att man mer eller mindre står. Stilla. När man försöker keta hårt.
Janå desto mera öbaot tajm!
Därför blir dagens lenkki ett tempopass. Oerhört intressant och spännande att se vad snittempo landar på. Himla så tur att du stejar tjuunt, som sig såklart bör, så du får veta.
Nu ska jag bara jobba klart för dagen, och sen traska hem och byta om till ketaskläder. Återkommer med berättelsen om den återupptagna farttråden.

(fast du behöver ju inte hålla dig på kvalster, om du inte vill, utan får gärna fortsätta läsa ganska fort..
..eller janå, nog kan du med fördel ta en liten paus så blir det en thrillande extraooliidlig effekt)

Det fick bli shorts och FajvFingärs. Det äldsta och insprungnaste paret jag har. Och långärmad pajta, ganska tunn. Kyligt på uppvärmningen, men sen helt rätt. Utom att skorna gav nå blåsliknande under vänsterfoten. Vid närmare eftertankes kranka blekfet minns jag att det var nåt liknande förra gången. Då skyllde jag på nå sten, men kanske skon har fått nå skavande skavank? Janå tur att jag inte tog dem till kåkkelby. Och ohimlades tur att jag inte ketade med dem, där.
En fördelaktig detalj, var att GPS-pulsen var 5 slag lägre än igår, varmed bara något-några slag över normal. Tydandes på att återhämtningen tagit ett rejält kliv framåt. Och den lilla residualen kanske har vänligheten att surfa in tillsammans med återhämtningen från kvällens pass. Om man får be.

Valde samma rutt som de senaste tempopassen. Uppvärmningen kändes bra. Första hårda kilsarn var det svårt att hitta lämpligt tempo, men sen andningen kommit bra igång så fick den bestämma. Föresatsen var att stressa andningen nålite mer än som var bekvämt. Och att det inte hajttade nå fast jag drar på mig lite syra och behöver sakta ner emellanåt. Och skulle påstå att jag fullföljde enligt det.
Speciellt snabbt kändes det inte som att det gick. Har inte kikat på stätsen nå ännu. Eftersom jag ville digga endoknarktrippen i fred, utan att få den förkräppad av dåliga resultat. Och det tåjmade nog bra. Härligt hög som en tall vid emmes retreat. Ehuru assit i jämförelse med den postkåkkolensiska upplevelsen...
(på tal om den så har jårs truli börjat drömma om kåkkelby-home-run på lördagen)
...fast den var å andra sidan mastodontal å det oerhördaste.
Det som jag konstaterar nu i detta behagliga och föga beklagliga tillstånd, är att det var bra att drömma om bra snittempo på dagens keta. För att trigga rejälare kämpa. Men att nu känns det någotsånär egalt. Nöjd med insatsen är jårs truli lik förbaikkat. Och önskad effekt ska det väl ha, även om det visar sig att farten har bedarrat ganska väldigt mycket mer än önskat.

*janå ska vi därmed ta en första titt på stätsen?*

Åålrajtski denn. Det första vi kan konstatera är att garmin har kräppat igen. För typ niemiljoneråttahundrafemtiofjärde gången. *suuur gubbe*

Nämligen på nedjogget. Då tempo och löpkadens, precis som man skulle förvänta sig, sjunker drastiskt. Så ökar pulsen något odrastiskare. I stället för en förväntad drastisk sänkning. Det här spelar nu merett ingen roll för det intressanta i just detta sammanhang. Nejmli snittempo för den hårda delen. Men gör att återhämtningssakko på 72h är åt akterkastellen för stor. Samt att vitsord 5 (på 1-5 skala) i träningseffekt = överdriven träning, är överdrivet.
Janåväl, inget annat med det, än ännu ett tungt slag med gunnars hammare, på klockfan.
Snittempo då? Janå inte tess nå illa. Jag inser förstås att 4:41 på ett tempopass är patetiskt, egentligen. Men på jårs trulis skala är det inte alls nå illa. Bara 1 sek/kilsar sämre än senast.
Man kan väl nog påstå att förhållandena var nära nog idealiska ikväll, så någon liten förlångsamning kan väl uttolkas. Men inte så förfärligt farligt, med tanke på hurudant ketas som haver blivit bedrivet sen senast.
Najs.
Och så ser vi fram emot ett nytt försök nästa vecka.

Fast före det ser jårs truli fram emot lördagens långlenkki. Kåkkelby-home-run seglar som sagt upp som en vass kandidat. Men annat kommer nog också ifråga. Lågpuls blir det. Jag har inte diggat nå lågpuls långlenkki sen typ mitten av april. Ska bli najs så najs. Om nu inte pulsen skenar och tvingar ner tempo till lidande låghet. Då kan det bli måttligare najs, eller någon form av planB kan komma ifråga. Såsom exempelvis det gamla goda stänga-av-pulsvarning-tricket.

Nu tycker jag att vi chillar ut resten av den här koola noolaninfesterade månaden och välkomnar juni med önskemål om bra ketasklimat och ännu bättre yammudito.
Steja minst lika tjuund som en sprinter i startblocket!
Annars kan du missa något viktigt. Eller väntapas nu. Annars missar du med all synnerlig säkerhet nå viktigt.

AAAaa