barfotabörjan och lördagslaster

Denna dag började med att jårs truli uppfann en vacker morgondikt. Det medförde naturligtvis att jag behövde skaka liv i min fru i med ruskigast tänkbara snarhet, för att berätta den vackra morgondikten för henne. Den gick som följer:
"åm man haar en kråpp
såm sitär fast i en snåpp
ska man tå fara åpp
å utföör fem maratånlåpp
å i så fall, ska man jöö all på en gang
eldär ska man i stelli jöö 'fem zang'?"
Niidless to sej så överöstes jårs truli med berömliga ovationer. Och min kära fru kunde åter en gång ödmjukt tacka livet för att hon råkar vara försedd med en så otroligt ohyggligt -och dessutom oerhört- begåvad och poetisk gubbe.
(det blev bajdövej "5-zang")

Igår inledde jårs truli barfotasäsongen. Utomhus alltså. Det gick bra och var mycket njutning änd staff. Fötterna njöt såklart av barfotalöpningen. Och njutbart såklart med Tpajta och semikorta tajts i vårvärmen. Men nog skvalpar kyrönjoki obönhörligen i gubbkoppen ännu. GPS-pulsen 10 slag för hög och lågpulsfarten vägrar krypa under sex. Benen inte längre limina, men alltjämt nålite småstyva. Dock märks nog att benen vore redo för högre fart än sexminsars.
Janå idag ska de få njuta utan pulsvarning.

*nu har de irl njutit, bland mycket annat*

Min kära fru och jårs truli hade ett par projekt att avklara, innan det var dags för dagens jeppis-runt. Först vårFengShujade vi terrassen nålite. Inte helt, men ett steg i rätt riktning. Om våren behagar komma i bejbisteps så kan vi ta emot den i likaledes bejbisteps. Såheså!
Och så tog vi midnajtYammun till grannstaden och inhandlade vänligt men bestämt en "ny" virago till kära frun. Försenad födelsedagspresent och tröst för att jag hade fräckheten att sälja hennes lilla virre och ta pengorna. Sannerligen säger jag eder, säsongens snyggaste ekipage!

*nu har irl det blivit söndag, mitt i en plötslig hast*

Gårdagens jeppis-runt var alltså tänkt -och sedermera utförd- som rejält ansträngande, ehuru spjeldet fast och häppiländ. Senast det begav sig blåste det kylig noola, liksom även igår. Då fick jag svårt med andningen mellan staffansnäs och lockanberget. Liksom även igår. Men tack vare ändå någon-några ºer mildare igår, blev det aldrig riktigt lika omöjligt att få in luften. Och sen sista kilsarna hem var njutningen stor med vinden i ryggen och uppöppnande andningskanaler.
Senast det begav sig landade snittempo på 5:17. Så gårdagens 5:11 är jag riktigt nöjd med. Ändå bara en vecka sen maraton. På det mera oroande kontot hamnade garmins sakko, den föreslog 34 timmar. Det kommer den iofs att få, eftersom idag är vilodag. Men efter kyrönjoki sakottade den "bara" 35 timmar, så det tyder ju nog på att gubbratet inte har hämtat sig helt ännu. Janå så är det helt säkert, också med tanke på att lågpulstempo ännu inte kommit sig ner under sexiga gränsen.
Å andra sidan är det ännu två veckor till kåkkelbyketaset, så ingen pänik.
Tillbaka till den positiva plussidan. KSO-evorna fick utgöra fotbeklädnad för första gången sen maran. Och vetdu nog kan de vara fantastikamentalt sköna! Med ojämna mellanrum kom jag att uppmärksamma det. Liksom "ja nog kan de vara sköna att keta i" fast som en upplevelse i fötterna och kroppen, snarare än ord i medvetandet. Najs.
En till bra sak. Så där åt nördigare hållet. Garmin, som trappade ner mitt VO2max från 54 (efter maratonprestation) till 53 till 52 under veckan som gått, gav tillbaka ett snäpp igår. Alltså 53. Inte vet jag vad det betyder, om det betyder något tess. Men tolkar det som att den gamla trogna gubbkroppen nog kommer att kunna hantera belastningen från maran ifråga.
Nästa lördag är planA någon liknande jeppis-runtfundering. Fram till det torde några lågpulsiga distanspass medhinnas. Och möjligen ett tempopass på onsdagen. För att minska risken för att kräppa sommarformen -vilket jårs truli tyvärr brukar göra- får lågpulstemporna i början av veckan bestämma huruvida det blir av. Tempopasset alltså. Ifall det börjar gå under sexminsarsribban utan darr, så må det bli av. Annars inte. Klok gubbe!

Senare igår röikte och fundeerade jårs truli. Det blev inte dagens kalkon. För det blev dagens broiler. Aurarökt broiler. En potentiell favvo. Kära fruns olivspäckade mandelmjölsfocaccia också. Potentiell favvo. Najs. Fatlagrad grappa som digestivo. Najs. Det är bra för gubbar att skämma bort sig nålite ibland. Och gummor. Och varandra.
Och på tal om vikåslutsnjutningar.
Idag ska vi trotsa kylan och åka på yammutur. Någon långutfärd blir det inte, men så gott som säkerligen årets längsta. Hittills har jag kanske kört ett hundratal kilsar. Jag har nog ketat mer än jag kört, sen yammun kom hem. Och det är temmärligen tragikomiskt.

Åålrajtski denn. Återhämtningen pågår och hoppeligen framskrider. I väntan på otvetydiga tecken behöver jårs truli be dig steja tjuund.
Så att, ätenschön pliis:
stej tjuund!